Att ha sex på stranden är underbart. Men för att ingen ska känna sig kränkt bör det ske på speciella stränder.

Det skriver i dag sexpedagogen JENNIE REHBINDER med anledning av händelserna i Mellbystrand.

Hon anser också att de som inte vill att naturismen ska sammankopplas med sex är naiva – offentlig nakenhet och sexualitet hör ihop.

Publicerad i Expressen i juni 2006.

Sex är skönt. Att vara i naturen är livgivande. Att ha sex i naturen är underbart! Att fler har sex ute i naturen, och har sex med flera, och oftare – betyder helt enkelt att fler vill ha sex, vill ha det oftare och ute i naturen! Det är inte onormalt, inte onaturligt, inte sjukligt, inte missbrukande – det är bara sex, ute i naturen. Det som beskrivs i pressen just nu om sexlekarna på Mellbystrand bygger dessutom, vad jag förstår, helt på överenskommelser mellan varje person som är inblandad. Om de skyddar sig eller inte är helt deras eget ansvar. De är vuxna människor!

Sex är naturligt och väldigt viktigt, det kan de flesta hålla med om. Vi skulle inte finnas till annars. Varför ska det vara så himla upprörande att upptäcka att någon annan har andra behov eller önskningar än man själv har? Att vilja ha sex när andra ser på betyder inte automatiskt att man är en sexmissbrukare. Det kan tvärtom komma utifrån en sund känsla av att vilja känna frihet, enhet och gränslöshet, på alla nivåer – fysiskt, känslomässigt, mentalt och själsligt. Det kan komma utifrån en önskan att spränga sina egna gränser och växa som människa. Det kan komma utifrån en önskan att vara öppet sexuell med andra och utan att skämmas för sin sexualitet eller kropp. Och det kan naturligtvis finnas flera orsaker.

Att dela in olika sexuella uttryck i onormalt, perverst, konstigt eller destruktivt för att någon har andra behov eller utryck än man själv har, är inte empatiskt eller respektfullt. Det är fördömande. Vi har alla en sexualitet, men det finns så många olika utryck för den. Det finns fantasier, vanor, mönster, känslor och handlanden som vi alla kan känna igen oss i, men vi har också egna personliga preferenser. Och att vilja älska ute i naturen är faktiskt en av svenskarnas vanligaste erotiska fantasier. Och då är det väl inte så konstigt om några gör verklighet av sina fantasier?

Att låta sin sexualitet komma till uttryck bör naturligtvis ske med lyhördhet och respekt. Att agera på ett sätt som andra finner stötande är inte alltid så lyhört. Det finns en lag om förargelseväckande beteende och den kan förstås tillämpas för oönskad nakenhet. För att alla ska bli nöjda, skulle man ju faktiskt kunna tänka sig särskilda platser och stränder på vilka det är tillåtet med sex. Det finns ju nakenbadstränder! Om det finns tydliga skyltar som visar på vilka regler som finns behöver ingen bli chockad av att se något oönskat. Men ytterst sett måste det väl ändå vara bäst att sträva efter frihet under ansvar?

Arga naturister har också yttrat sig, och vill sätta stopp för sexet. Många naturister vill inte att nakenhet sammankopplas med sex alls. En av naturismens grundtankar är att avdramatisera nakenheten, att fysisk nakenhet inte alltid behöver vara sexuell. Och det utifrån att sexualiteten är så laddad som den är i dag – symptomen märks av i dagens media – ramaskri när folk utövar dogging, nakenchock och liknande rubriker.

Nakenheten ska få vara vacker som den är. Att vara naken med andra ska upplevas som frihet och ingen ska kännas sig hotad. Men sexualiteten är en del av oss hela tiden. Den påverkar vårt förhållningssätt till oss själva och andra, hur vi mår och hur mycket vi njuter av livet. Sexualiteten är inget vi kan lägga in i en låda eller bara ha i sovrummet. Den påverkas av allt man gör och tvärtom.

Och förresten – varför är det så himla farligt för barn att råka se sex? Jag har aldrig fått det förklarat för mig. Barn får dagligen se stora löpsedlar om rån, misshandel, våldtäkter och bilder på brända kroppar och stympade ben, och våld i tv. Men visar man ett naket bröst så blir det ramaskri. Jag tror att barnen tar mer skada av sina föräldrars negativa reaktioner, än att faktiskt se ett älskande par i verkligheten. När barn ramlar väntar de ofta på sin förälders reaktion innan de bestämmer sig för att gråta eller skratta åt händelsen. Vi lär oss gränser och mönster undermedvetet redan som barn. Fobier och rädslor förs lätt över från föräldrar till barn. Barn ser nya saker hela tiden och många upplevelser behöver ventileras med en vuxen. Mamma kanske bryter benet, farfar dör, en vän får hjärnskakning, dessa saker behöver förklaras. De kanske ser vuxna ha sex. Vad är problemet?

Förr levde människor trångt i små hus, ofta med bara ett enda rum, och nära djuren. Att se djuren para sig, liksom att se drängen och pigan göka bakom knuten eller höra mamma och pappa i mörkret var det naturligaste i världen. Jag kan tänka mig att många barn hade mer koll på vad vuxna gör då än nu när vi lever i stora lägenheter och separata rum.

Det är kanske är farligare att aldrig få se vuxna älska med varandra i verkligheten än att få det. Det är kanske bättre allmänbildning att se vuxna ha sex i verkligheten än den sexualundervisning som (inte) finns i skolan. Eller för den delen på internet. Prata med barnen. I stället för att skämmas och låtsas som ingenting.

Jennie Rehbinder

Artikeln först publicerad i Expressen 2006-06-21 »